En tid som vi aldrig kan få tillbaka

Nu sitter jag o glor på skärmarna igen.
Jag har tänkt på det, snacka om att jag sitter mycket vid datorn o teven, men ändå så tycker jag att jag är ganska flitig på att vara ute oxå.
Men i helgen ska jag åka hem till kära Gallö och umgås med min fina familj! Ibland är det så jag riktigt längtar till familjemyset som vi alltid hade på helgerna, då pappa levde oxå.
Då köpte alltid mamma en godis påse på fredagen, som skulle räcka ända till söndagen för hela familjen. På fredagen tittade vi alltid på någon rolig komedi film eller något annat teve program som vi följde just då. Jag kommer ihåg att vi tittade mycket på "Robinson" , "Familjen Macahan", "Morden i midsommer" och "Äntligen hemma".
Ibland känns det som det är viktig tid som vi tillbringade tillsammans, en tid som vi aldrig kan få tillbaka. Och det var ju faktiskt så, det var en viktig tid, det var bara att vi inte insåg det. Vem visste att pappa skulle göra som han gjorde? Det fanns ingen sådan person, ingen berättade om vad som skulle hända i framtiden. Men till viss del är det även skönt, man vill inte veta av sådana tråkigheter i förväg, då får man bara en större skuld känsla och man får lida en så mycket längre del av sitt liv.
Men jag vill bara säga att, jag älskar min far för den han var, jag vet inte riktigt varför jag började tänka på honom nu, men det blev bara så, kanske är det för att jag ska hem i helgen och ta del av mitt gamla rum och minnen från pappa och den tid han levde. Och känna mig liten igen, med en mamma som trygghet och storebror förstås!

Men nu ska jag nog gå från skärmen o läsa lite svart på vitt i stället, dvs min bok jag är i full gång med o läser, den är riktigt bra, men tyvärr börjar den ta slut nu.. så det blir till att inskaffa sig en ny snart.
Imorgon ska jag på målilla marknad, det kommer bli skoj : )
Så godnatt o dröm vackra drömmar!

( på bilden ser ni Pappa och Mattias på Mattias 15 års dag)